Ignassi Ìsler

Da Wikipedia.
Vos an lenga piemontèisa
Për amprende a dovré 'l sistema dle parlà locaj ch'a varda sì.

Ignassi Ìsler (Ignazio Isler) a l'é stàit un poeta motobin amportant ant ël Set-sent piemontèis.

Biografìa[modìfica | modifiché la sorgiss]

A l'era nassù a Turin ant ël 1699 e a l'é mòrt al convent ëd Santa Marìa dle Grassie a la Crosëtta (che antlora a l'era na borgià fòra 'd sinta, un-a dle pì pòvre dla sità), anté ch'a l'era parco, ël 7 aost 1788. Coste dàite ëd nàssita e mòrt a son nen sigure, ma a son cole ch'as peulo deduve da dle nòte a doi manuscrit ëd soe canson ch'a fan part dël fond Patetta goernà a la Biblioteca apostòlica vatican-a ëd Roma.

Ìsler a l'era ëd l'órdin dij Trinitari caussà.
Sò géner caraterìstich a l'era ël tòni.

Euvre[modìfica | modifiché la sorgiss]

A l'é l'autor ëd pì che 50 canson an piemontèis mèj conossùe com tòni.
Ij tìtoj ëd chèich canson:

  • I La biondin-a dël giardiné (1730)

doi vers:

ch'a l'ha 'd manere e tut ël deuit
ch'a l'ha un borich a plé ij bëscheuit

  • II A j'é un partì ch'l'é bel

As parla ëd na bruta tòta.

  • III Mi povrin-a ch'i son dësgrassià

As parla ëd na fomna nen contenta dl'òm.

  • IV Che cagnin-a, che disperassion! (1742)

L'achit dël tòni:

Che cagnin-a, che disperassion!
Sì sì dime pure
ch'i son un tavan,
Sensa ch'i giure
La gent a crëdran.

...

  • V Col famos pais 'd cocagna (1734)

L'achit dël tòni:

Col famos pais 'd cocagna
A l'é peui un bon pais;
Gnun lavora la campagna,
Pur a smija un paradis.
Lì, chi veul fé 'l gargh, lo fassa,
J'é pa gnun ch'a l'ambarassa.

...

  • VI Matrimoni dla fija 'd Martin Potagi (1736)

L'achit dël tòni:

J'é la fija 'd Martin Potagi
Desgagià com un pajé,
L'ha stant agn e davantagi
S'é vojusse marié.

...

  • IX Aspeta, Bërtromé (1738)

L'achit dël tòni:

Aspeta, Bërtromé,
Còs has-to pensà 'd fé
'D volèime pianté lì?
Nò nò, mè corin bel,
Achieta tò server,
'T avras pa për chiteme
Un cheur così crudel?

...

  • XI Orsù, voi àitri tuti dla brigada (1738)

L'achit dël tòni:

Orsù, voi àitri tuti dla brigada,
Guardé la pòvra doja a sté dë bada.
È-lo pa na vërgògna, a divlo an rima,
Ch'i në fase tuti sì pòca stima?

...

  • XIV Testament ëd Gelofrada (1742)

L'achit dël tòni:

Che bela trastulada,
Sentila atentament;
Lucressia Gelofrada
L'ha fàit sò testament;
Durvì pur bin j'orije,
Scoté ste drolarìe,
Son còse tant da rije
Da feve tombé ij dent.

...

  • XV L'ha na gòj barba Giròni (1742)

L'achit dël tòni. Da noté ij passà lontan: s-ciancher e drochero.

L'ha na gòj barba Giròni
Ch'a fà 'd sàut com un cravieul:
Sui trant agn 'd sò matrimòni
Finalment a l'ha avù un fieul.

Për piasì ch'lo-lì ha faje
(Fur da rije da crëpé)
An sautand s-ciancher le braje,
Ch'a-j drochero giù sui pé.

...

  • XVI Matrimòni dle fije ëd Gelofrada (1743)

L'achit dël tòni:

Scoté, se pur v'agrada,
Sta bela novità:
Le fije 'd Gelofrada
Son tute arcapità.
Sotrà ch'a fur la mare,
S'é manegià 'l pastiss
Tra amis e tra compare
Për deje dun-a ardriss.

...

  • XVIII Chi stà amis con le fumele (1744)

L'achit dël tòni:

Chi stà amis con le fumele,
N'avrà mai sò cheur content;
A son tute tante vele,
Ch'a van secondand ij vent.

Seve nen ch'a son 'd volpasse
E 'd serpent stromà ant ij fior?
I starì sempre ant le strasse
An fërtandve ansem a lor.

...

  • XIX Nòre e madòne (1745)

L'achit dël tòni:

Dì ampò voi àitri nòne,
Rupìe fin sul nas:
Tra nòre e tra madòne
S'a-i é mai stàit la pas.
Dì franch, e nen da farde,
Viré pa la frità,
Ch'i passe për busiarde
S'i neghe sta vrità.

...

  • XXIII Moleta (1748)

Chèich vers dël tòni:
con la mia mòla
i vad vagnandme con pòch stent
sovens quàich parpaiòla

  • XXIV Moleta - sconda part (1748)

A l'é la sconda part dël tòni an sël Moleta.

  • XXV Testament ëd Giaco Truss (1748)

A l'é na canson vinòira bin conossùa.

  • XXXI Feramiù (1752)

Chèich vers dël tòni:
i na treuvo con stent
e particolarment
an testa dle fumele

  • XXXIII Com Giaco Truss l'ha dame

Chèich vers dël tòni:
Carieve mai 'd fumele,
né fomne né matòte,
andand a le gargòte,
ché a son mach d'ambarass:

  • XXXIV tòni XXXIV

Chèich vers dël tòni:
Doranans chi veul mariesse
ch'a procura d'atachesse
a j'orije sta canson:

  • XXXVI Ascoté, s'i veule rije (1760)

Chèich vers dël tòni:
Ogni ca, s'i rifletomo
l'é giomai un ospidal,
chi patiss dolor ëd gomo
chi l'é sbors com un caval.

  • XXXVII Che età malandrin-a!

Chèich vers dël tòni:
sti gridlin
dacant a le sgnore,
sfrontà com ëd tupin: guardé com ch'a stan,
che 'd vërgne ch'as fan

  • XXXVIII A-i é tante vedovele (1760)

L'achit dël tòni:

A-i é tante vedovele,
Për parlé così an comun,
Ch'a procuro 'd fé le bele
Për torné gabé quaicun.

Mi 'm antendo dì dle giovo,
Pa dle veje bombonà,
Coste i-j lasso sté, che brovo
Ant 'l breu dla carbonà.

...

  • XXXIX Vido an-namorà (1762)

L'achit dël tòni:

Am fan rije quand i penso
A sti vido an-namorà,
Già tùit gris e ch'a comenso
Esse fiap e sgangherà.

Pur a veulo (é-la pa dròla)
Comparì da gilicat,
E fé ij dru con tanta tòla,
Com a fan d'istà ij galat.

...

  • XLIII Che spropòsit, che folìa (1757)

As parla ëd na monia nen contenta.

  • XLIV Chi a l'ha bzògn d'un bon magnin (1762)

Chèich vers dël tòni:
Përchè mi
stagh mach sì
për compì
dontrè cure

  • XLV O mi pòvr òm, i son pur dësgrassià (1762)

As parla d'un frà nen content.

  • XLVI Scoté, ch'i veui canteve

Chèich vers dël tòni:
ché 'l méj ripiegh sarìa
tute ste bigotasse
campeje là aj crovass

  • XLVIII Stevo Brombo a l'ha tre fije (1765)

L'achit dël tòni:

Stevo Brombo a l'ha tre fije
Ch'a son tute an-namorà:
A son nen tre maravije,
Ma gnanch da campé ant la stra.

Un-a é bionda, l'àutra é brun-a,
L'àutra dël color 'd café:
A vorrìo trové dun-a
Quaicadun ch'à-j volèiss pijé.

...

  • XLIX Mare, mare, deme ardriss (1766)

L'achit dël tòni:

Mare, mare, deme ardriss
Vëdve nen com i patiss?
Feme ampò nen tant stenté,
Ch'i peuss pa pì nen speté;
Deme prest, feme 'l piasì,
Quaich bel giovo për marì.

...

  • L Mi vorrìa marideme (1766)

L'achit dël tòni:

Mi vorrìa marideme
Ma j'heu por d'angavigneme
E carieme d'una cros;
Che 'l fumlam, pijà com si sia,
L'é na serta marcansìa
Ch'andvinela l'é scabros.

...

Soa euvra a l'é mai stàita publicà antramentre che chiel a l'era viv.
Na prima edission, mach ëd 26 canson, con ël test purgà, a l'é surtìa dël 1783, stampà da Maurizio Pipino.
La prima edission antrega a l'é dël 1799.

Arferiment bibliogràfich për chi a veul fé dj'arserche pì ancreuse[modìfica | modifiché la sorgiss]

Gianrenzo P. Clivio - Profilo di storia della letteratura in piemontese